söndag 23 augusti 2015

Vem är du?

Tycker det är så roligt att ha kvar det lilla jag har skrivit om Astrid som bäbis. Så jag ska försöka göra det samma med Holger (lite senare i starten...) 
Hittills tycker jag lilla H är väldigt lik sin syster! Både i utseendet och sättet. Jag har alltid trott att man får barn som nästan är motpoler i sättet men än så länge så... 
Precis som sin storasyster har Holger från första början velat vara nära nära och absolut inte ligga själv och sova. Varken dag eller natt. På dagen är det en famn eller en rullande vagn (våga inte stanna! ;)) som gäller och på natten mellan mig o J men oftast 1 mm från mig :)
Från början var de så lika varandra (men H hade mörkare hår) så jag tyckte ibland att det var som att hålla Astrid i famnen igen. Nu tycker inte längre de är SÅ lika och H är längre och tyngre. Nu, nyblivna fyra månader väger han 7330g, det vägde A vid sex månader.

Lillebror

Vi har fått en lillebror! En Holger!
En enorm lycka och tacksamhet att vi har välsignats igen. Ja, välsignats är helt rätt ord när det handlar om att "få" ett barn. 
Den 18/4 kom han till oss och han är förstås ljuvlig från topp till tå!

onsdag 27 augusti 2014

Torris?

I samma veva som Astrid började förskolan accepterade hon plötsligt att prova gå på pottan. Innan möttes vi av ett bestämt -NEEEJ! Varje gång vi frågade om hon ville prova pottan. Så nu plötsligt är hon nästan torr när hon är här hemma på dagarna. Nästa steg blir att börja träna på förskolan också :)

(Och hur går det med förskolan? Det kommer snart i ett eget inlägg.)

måndag 23 juni 2014

"Jag fyller år två"

Sa Astrid med båda pekfingrarna upphållna precis framför ansiktet. Min lilla bäbis har fyllt två år! 
Det viktigaste med kalaset var att försäkra sig om att kusin Bell skulle komma. På frågan om vad hon ville ha på kalaset så var de tårta, jordgubbar, hallon och blåbär (förlåt, blev visst inga blåbär. Hihi!).

Hon pratar väldigt rent och i långa meningar. När vi är bland andra människor blir hon tystare, jag är ju så otroligt stolt över att hon är så duktig på att prata så jag önskar förstås att andra skulle få höra det också. 

Har skrivit ned några av hennes meningar de senaste månaderna, några roliga och några imponerande. Den senaste tiden formulerar hon perfekta frågor som gör att man vill gå henne till mötes varje gång hon t ex ber om något. Hihi!

"Ta lite vatten hälla pappas kudde" (det är en liten fläck på pappas kudde)
"Vart är min docka?"
"Kom hit till mig katten."
"Myror kryper ner till sin säng."
"Katten vet du vad? Vem är det som kommer?"
"Jag ska leka vatten en stund"
"Dockan har också ont i magen."
"Jonas åker till kattens rygg." (Dockan som hon kallar för "morbror Jonas")
"Katten kan gå på vattnet!" (I sömnen)
"Vill inte ha lera på handen!"
"Nu kommer pappa med en glass till mig" (6/6)
"Jag fyller år två"
"Jag är inte rädd för gräsklipparen längre" (23/6)
"Vill du ha lite mera kaffe mamma?" (28/6)



Kort om min nyblivna tvååring:

* en upptäckande, nyfiken problemlösare
* busig och gosig
* rädd för saker som låter, speciellt sånt som låter högt t ex traktorer och motorcyklar
* omtänksam
* tycker inte om att leka själv
* kan namnet och känner igen flera färger
* använder prepositioner som bakom, brevid, under osv
* blyg en stund när hon träffar nya människor eller människor hon inte sett på ett tag
* älskar att leka med andra barn
* smart (heeelt objektivt ;))
* värdens sötaste flicka (se parentesen ovan)
* tycker om när det händer saker och är inte rädd för att prova på (karuseller, rutchkanor mm mm).
* vet vad hon vill och är en bestämd fröken (mot vuxna, barn får nog göra nästan av de vill för henne.)
* ritar nästan alltid med den blå kritan.

Jag är världens lyckligaste som får vara din mamma! 





Tankar

Skulle åtminstone vilja få några rader på pränt om livet med lilla busan, som nu (för två veckor sen) har fyllt två år! När jag går tillbaka och läser de gamla inläggen så ger de så mycket glädje och det mesta har jag tyvärr redan glömt (skrämmande) så det är verkligen små guldkorn. 

Något som jag oundvikligen tänker ganska mycket på just nu är att tiden när jag fått vara med Astrid i princip varje dag snart är slut. Om mindre än två månader, efter semestern börjar hon förskolan. Å ena sidan känns det fruktansvärt. Jag har ju inte skaffat barn för att jag vill lämna bort det till några andra, för att de ska få ta del av hennes uppväxt, framsteg, skratt och gråt. Jag vill vara där! Vara den som myser med henne i famnen när hon vaknar till efter vilan, få snusa på hennes hår. Jag vill försäkra mig om att hon har det bra och alltid känner sig älskad...

Njuter av att hon sover länge på morgnarna nu, oftast vaknar hon någon gång på morgonkvisten och vill komma över till oss. Då ligger hon och jag tätt, tätt och myser och som regel somnar vi om en stund och sover till runt kl åtta. Helt underbart! Så mysigt och inga stressiga morgnar. Vi ligger och pratar och gosar en stund och sen väntar barnprogram/välling/frukost i soffan. Gissar att jag kommer sakna detta enormt när det ska stressas iväg på morgonen och det är tänkt att vi ska vara på förskolan kl åtta.

Å andra sidan ser jag hur hon älskar att leka med andra barn. Hon söker kontakt med alla barn hon träffar, var det än må vara och blir så exalterad så det verkar som att allt och alla andra runt om slutar att existera för henne. Hon vill absolut inte bli störd av någon dum mamma eller pappa och när det är dax att gå hem blir det alltid under gråtande och skrikande protester...
Jag tror faktiskt hon kommer tycka att det blir kul!
Hon ska bara vara där 50% och jag ska jobba 60% (Johan 90%) så vi får ganska mycket tid tillsammans (känner lite ångest när jag skriver det här ändå...).
Dessutom, om sanningen ska fram så tror jag att jag behöver komma ut och jobba lite mer. Vissa dagar känner jag att jag är en jättetråkigt, sur och lite uttråkad mamma som bara tjatar. Astrid blir less om vi inte hittar på något och då vill hon gärna hitta på hyss och blir "tvärsför" istället (när vi åker på öppnaförskolan, kyrkis, badhuset, träffar andra barn osv är hon en ängel och jag får jämt vara så stolt över att hon är så duktig). 
Så sammanfattningsvis blir nog förskolestarten något bra för oss båda (så länge min skatt kommer att trivas där förstås).

tisdag 25 mars 2014

Här på bloggen händer det ingenting men i verkliga livet är det full fart. Är så glad och tacksam att jag har och har haft möjlighet att vara hemma den här härliga (och intensiva) tiden med lillan! Efter sommaren har hon fått plats på den förskola jag verkligen hoppats på, så det känns toppen samtidigt som jag har lite ångest. Så länge hon trivs blir det nog bra och vi börjar med halvtid så får vi se sen (både jag o J ska jobba 75%). 

Har gått och tänkt att jag borde skriva ner ord som A säger så sött, helt på sitt eget sätt. Ska försöka fylla på här när jag kommer på något.

Happlej - haklapp
Tinit - kanin
Klivas - klias (om exemet på handen)
Kepshut - ketchup
Nakenfisk - nakenfis
Kniva - skära
Kuckilikuare - tupp
Starta av - stäng av



torsdag 21 november 2013

8.45

När vi innan 8.45 hunnit med två rejäla vurpor (en från köksbordet och en från keyboarden som balanserade på en tröskel) samt slagit sönder en nappflaska i glas... Då börjar man undra vad mer denna dagen har att erbjuda.